Vi hörs väl
Jag sätter saker lätt på hjärnan. Ältar och analyserar ihjäl saker. Jag kan irritera mig på detaljer från tävlingar i flera månader. Så då är frågan varför man valde en sport där VARJE MISSTAG sätter sig i huvudet och spökar till det i ibland flera månaders tid. Idag har jag varit nära på att sluta med denna sporten. Sluta med hästar överhuvudtaget. Jag har varit arg, besviken, gråtit och skrikit som en bortskämd unge. Och skämts också. 
Och just nu känner jag inte för att skriva om allt som hänt. För jag orkar inte med det. Jag orkar inte tänka på det en gång till. Jag vill bara gå vidare och att allt ska vara som det var för ett år sedan. Alltså relativt lätt. Jag orkar inte med mer motgångar, och jag orkar inte skriva om det heller. Eller att jag än en gång ska kämpa lite extra för att komma förbi det. För hur mycket ska man kämpa, när det (som det känns exakt just nu) bara slutar i antingen besvikelse eller misslyckanden?Så jag tänker inte blogga på ett tag. Tror jag. Jag behöver jobba med det här med min familj, min tävlingspartner och andra hälft i detta (alltså min ponny) och ja, alla andra som brukar bli involverade. Eller så kommer jag blogga när jag verkligen känner för det och har tid. För det är inte så bra att knappra på datorn sent på kvällen, eller när man egentligen inte alls har lust. Det ska vara kul och motiverande, och det är det inte just nu. bara ett störmoment som ska bli gjort. Förlåt för förvirrande och dumma ord, men så får det va. 
PS. Ändrade min inforuta på sidan. För den innan där det står att jag ville till EM, den är nog inte lika giltig längre ..
